Åtrå

Åtrå

Det tidiga morgonljuset strilade in genom gardinen av tyll, ljuset silades och blev till en mjuk slöja på tapeten i rummet där du fortfarande sov. En fågel visslade förnöjt den tidiga våren till lov, men det var inget du hörde för du din skönhetssöm sov. En humla så stilla surrade inne i vasen du glömt fylla vatten uti. Inget rörde sig, allt var tyst och stilla i huset. Endast en ryckning i din kind talade om att du morgonen välkomnade. Solen strilade på ditt bröst och jag kände en ilning fara genom hela min kropp.
Som gud dig skapat fick jag se din nakna kropp, hår tår mage knän och axlar, ja allt som du skänkt mig av åtrå du nu av stolthet och att av åtrå mig du visat. Du såg att jag av åtrå stolt va och du sa, kom! Morgonljuset strilade in genom gardinen och stunden av åtrå och kärlek sände vågor av värme genom hela din kropp.