Du går genom livet med immiga glas, du ser inte ljuset och konturerna av dig själv, allt är en enda röra. Varje steg du tar är som ett steg i dy, dina fötter är tunga som bly, ingen verkar om dig sig bry. Dina vänner sedan länge din närhet inte vill sig bry.
Vad är felet kan man höra dig gny, varför alla mig vill fly.
Jag är inte mera värd på denna jord ån flugan på mitt fönster en dag i oktober. När jag en dag denna värd må lämna, så är det nog ingen som mig kommer att sakna. Mina glas är grumliga och inte klara nog att se vart min väg skall leda, en väg som slingrar sig genom snår och törnen och ingen min vägvisare vill va. En dag ska det klarna för mig och jag ska få vandra på en väg av barr och kottar, en väg så mjuk att gå på, så att mina sorger och bekymmer blir lätta att bära.
- jan-eric's blog
- Login or register to post comments